Löpning ger ny energi på tennisbanan

Har märkt att de senaste månadernas intensiva och många löppass har gett resultat på tennisbanan. Långa bollväxlingar är underbara istället för plågsamma och jag letar sällan möjlighet att lägga en "nöd" stopp-boll. Jag återhämtar mig snabbare efter längre bollväxlingar och rör mig aggressivare på banan.

Om nu jag bara kunde hitta "träffen" igen vore allt perfekt.

SlowIsTheNewFast

Köpte en reflexväst idag i flashigt "skrikande" neon gult. För jag har bestämt att fortsätta med löpning utomhus hela vintern. Jag vägrar efter alla sköna mil på landsväg och på elljusspår att ställa mig på ett löpband och stirra in i en väg i 45-60 minuter ett antal gånger i veckan.

Det går lite saktare nu när första snön kommit och förvandlats till slask som döljer svart-isen väl. Löpstegen blir lite kortare och flera per minut än tidigare då jag har svårare att trycka ifrån rejält. Men samtidigt känns det sjukt mycket tuffare att springa nu. Att ta sig an isande vindar, slask och kyla i mörkret gör att löpningen känns mer som en gladiator sport under vinterhalvåret och jag jublar mer efter  en avklarad runda.

Visst, när temperaturen väl sjunker ner till -20 - 30 grader så får jag se om glädjen består ;-)

Salomon SnowCross CS

Jag har nyligen kommit över ett par Salomon SnowCross CS och har knappt hunnit testa dem ordentligt. Det är bara den senaste veckan som klimatet i norrland blivit mer vinterlikt med minusgrader och snö. Elljusspåren i området är nu delvis frost och isbelagda, förhållanden som skorna är framtagna för.

Men för er som är osäkra så rekommenderar jag er varmt att läsa detta test av

It's all about the vertical

http://itsallaboutthevertical.wordpress.com/2012/10/25/salomon-snowcross-cs-review-run-with-confidence/

The STRUGGLES in Running mirror Life's

Det är hög tid att gå tillbaka till frågan som är grunden till varför jag bloggar om löpning. Efter en mödosam separation där jag knappt orkade möta min egen spegelbild vid samma tidpunkt förra året, har löpningen varit en stig genom en dalgång av mörker. Något som skulle stärka mig, ett mål mot att finna mig själv igen. 

Har det hjälpt? - Mitt svar är både ja och nej. Genom löpningen har jag hittat en inneboende styrka hos mig själv som strålar ut i mitt vardagliga liv. Under ett längre pass för en tid sedan började jag under  de sista kilometrarna att mentalt tvivla och ge upp. Jag kom till en punkt där jag helt enkelt inte kunde fortsätta. Kroppen stängdes ner, jag kände mig sjuk och illamående. Jag ville stanna och rulla ihop mig i  fosterställning och ta en tupplur i regnet längs vägkanten. Jag hörde mig själv säga, "herregud". 

Hur skulle jag klara det? Hur skulle jag avsluta rundan? Hur? 5 kilometer kvar! Det kändes lika hopplöst och långt som att ta sig till månen, det kändes som en oändligt lång tid. Uppförsbackarna, även de mindre började kännas som alperna. Med 2 kilometer kvar kändes det som jag inte hade kontroll längre,  jag såg omgivningen genom en smärtsam dimma.

Sista kilometern började tankarna komma tillbaka i huvudet som röster jag kunde tolka. "En fot framför den andra". Sakta började modet och inspirationen skölja över mig igen och tempot ökade något. 

Väl i mål hade jag slutat springa och kroppen värkte överallt, höfterna, vristerna, fötterna, vaderna och låren. Men jag var lycklig!

Genom löpningen har jag hittat en väg framåt och upptäckt vad jag är gjord av, vilket skänker ett lugn och harmoni i nuet. Jag vet att jag kan fortsätta och inte ge upp när det är som allra jobbigast och det är något jag alltid bär med mig.

The CURE

Ibland springer jag när jag egentligen inte borde för att det är det enda som hjälper!

Har man hållit på med löpning under en längre period så kommer det tillfällen där man egentligen inte borde springa, regn som leder till åska, snuva och trötthet som leder till förkylning, eller ett smärtande knä som skadas. Gränsen mellan engagerad och besatt är hårfin.

För min del är behovet av löpning som allra störst när livet är som mörkast, när stressen är all-omfattande och migränen är nära. Genom att snöra på mig skorna, försöker jag återta kontrollen över mitt välbefinnande. När de själv-besegrande tankarna överröstar allt annat känner jag instinktivt att det är akut att ge sig ut på en längre runda.

Löpningen blir ett tillfälligt andningshål, en frizon från vardagens alla krav. En möjlighet att samla sig och gruppera om tankarna och känslorna. Problem som under dagen verkar vara olösliga arbetas omedvetet medan sulorna dundrar i backen och många gånger hittar man nya lösningar eller en acceptans att saker inte går att förändra som man önskar, men löpningen bidrar till att acceptera förluster på ett mer positivt sätt, utan att känna att ridån faller ner framför ögonen. 

If Running were a DRUG, I'd be an ADDICT!

Har känt mig lite låg på energi den senaste tiden. Kanske är det höstens mörker och skiftet av årstider som gör sig påmind? Eller faktumet att jag inte sprungit tre dagar i sträck? Oavsett anledning till den minskande energin och ökande lusten till stillasittande så kände jag mig igår mer irriterad, spänd och trött. Ovanpå det hade jag dessutom nackspärr, NACKSPÄRR? Herregud är jag 70 år gammal eller?

Lagom till lunch igår kände jag att det var läge att rulla tillbaka till sängs, men istället bytte jag om och tog en löprunda. Jag hade bara tid för en kortare distans så jag sprang 6K i vad som känns som det långsammaste tempot möjligt men där man ändå rör sig framåt ( 5m:35s per km).

Och vet du vad? För förmodligen den miljonte gången i rad så fixade löpningen allt. Jag vaknade till! Den mentala dimman runt min hjärna lättade! Jag ville nästan skjuta mig i magen för att se om löpning kunde magiskt läka skottskadan.

Om forskare skulle kunna leverera en drog med samma effekt och pålitlighet skulle den klassas som olaglig eller i vart-fall vara receptbelagd. Hur underbart är det inte att vi har tillgång till denna "drog" när vi helst vill men obegränsad påfyllning? Bieffekterna är dessutom bara (nästan) positiva.

Fråga din läkare om bieffekterna av drogen "löpning" och du får säkert svaret

Mer energi
Lägre stress
Viktminskning
Ökad muskel definition
Jämnare humör
Lägre blodtryck, etc, etc. 

P.S. Om den euforiska känslan av löpning varar i flera timmar efter ett löppass så bör du söka läkarhjälp.

Running makes you SMILE

Flera studier har visat att hälsofördelarna med löpning är många och kan reducera risken för cancer såväl som en vanlig förkylning.  Löpning är bland den bästa träningen för hjärt- och kärlsystemet och minskar risken för hjärtinfarkter genom att stärka blod- och syretillförsel i kroppen.

Löpning är också stress-reducerade och kan avvärja en mildare depression och förhindra att en djupare utvecklas. Många löpare talar sig varmare om "runner's high", den euforiska, klara och lugna tillståndet som sker efter ett längre pass.

Forskning visar även att vuxna som löper regelbundet är lyckligare jämfört med de som inte gör det. Löpning bidrar till att DU kommer känna dig mer energisk och kreativ. Så på med skorna och ta steget mot ett lyckligare "DU".

Låt dig INSPIRERAS

Är inte mycket för sentimentala youtube-klipp, men denna greppade tag i mig...

Running - Baptism under FIRE

Begreppet "Döpas under eld" (Baptism under Fire) kommer ursprungligen från soldater som sattes i prov under sin första (och kanske sista) eldstrid mot fienden. Men ett annat sätt att se på frasen kan vara att vissa saker når man inte insikt via abstraktion,  utan måste genomföras i praktiken för att få kunskap och insikt.

Få människor har en objektiv och balanserad självkännedom om sin sanna potential och kapacitet. Många underskattar eller överskattar hur man skulle reagera under press, i situationer som kräver att uthärda smärta och fortsätta framåt endast med hjälp av vilja och övertygelse.

Löpning är ett utmärkt verktyg för att göra en inre resa, ett sätt att konfrontera sig själv för att ta reda på vem man är och vad man går för. Löpning är lika mycket (om inte mer) mental träning som det är fysisk och kräver förmågan att höja den mentala medvetenheten över den fysiska begränsningen. Genom löpning kan du få reda på hur du fungerar i en annan kontext när du tömmer dig fullständigt, både mentalt och fysiskt och för att uppnå dina mål.

Genom löpning konfronterar vi det sanna stoftet av vem vi egentligen är. När du är helt utpumpad och inte orkar ta ett steg till men samtidigt ekar hela ditt inre av "du ger inte upp, bara en kilometer till". När viljan möter trötthet och ögonen går i kors och snoret rinner över halva ansiktet men du är för trött för att bry dig. När  det enda som existerar är metern framför dig och vägran att lyssna på kroppens vädjan om genvägen hem.

Känslan framme i mål, när viljan har segrat över dina fysiska begränsningar, att känna stoltheten över att ha pressat sig själv kan vara överväldigande. Löpning är fantastiskt på det sättet, det är en övning att pressa sig själv förbi det man trodde var möjligt och därigenom vem man trodde man var. Löpning kan förändra hur du ser på dig själv. Vad väntar du på? Boka en date med dig själv redan idag!

Runners Never Run ALONE!

Varje morgon på savannen i Afrika, vaknar antilopen med vetskapen om att den måste springa fortare än det snabbaste lejonet för att undvika att bli dödad. Varje morgon vaknar lejonet med vetskapen att den måste springa fortare än den långsammaste antilopen för att undvika att svälta ihjäl. Oavsett om du är lejon eller antilop, när solen stiger är det bäst du springer. 

99 % av löparna vet att de inte kommer att springa i mål som etta, löparen springer ändå lika hårt mot mållinjen även om någon annan hunnit dit före. 

Det finns få känslor som kan jämföras när man precis tagit det sista steget efter sitt löppass och musklerna värker, svetten rinner, lungorna känns nära kollaps och att du vet att du givit ditt allt och lämnat ditt bästa på asfalten bakom dig och att du förmodligen inom de närmsta dagarna eller veckan kommer utsätta dig för detta igen, med ett smärtfyllt leende. 

Jag klappar om kompisen som just sprang på nytt PB oavsett hur mycket det skiljer sig från mitt. Alla är vinnare, sprang banan så hårt vi kunde efter våra förutsättningar. Som löpare är vi alla fokuserade i våra egna personliga lopp ute på banan där vi löper efter våra olika egna inre mål. Samtidigt upplever vi samma mödor och smärta som kollektiv när vi springer på samma underlag och uppför samma backe. Vi bär vittne till varandras resa och därför är löpare aldrig ensamma.

The Passion of Running

May your mind set you free 

May your heart lead you on

 May your mind let you be 

May your heart be strong 

Världsrekordet för det snabbaste genomförda maratonloppet är 2 timmar, 3 minuter och 59 sekunder (2:03:59). Vilket innebär en medeltid på 2:57 per kilometer. Rekordet är från Berlin maraton i september 2008 och sattes av Haile Gebrselassie. Världsrekordet för kvinnor - 2:15:25 - sattes av Paula Radcliffe från England under London maraton i april 2003.

Tiderna är fantastiska men utgör bara en liten del av vad det innebär att springa en längre distans. Vi har en tendens att hylla hastigheten i förhållande till distansen när vi löper, men det finns många andra resultat som passerar oförbimärkta som är lika värda att hyllas. Dessa resultat har inget att göra med hastighet men har allt att göra med vad som är möjligt utifrån vår egen kontext. 

Lång distans löpare måste alla färdas samma sträcka och försöker uppnå målen utifrån deras övertygelse, attityd, förmåga, mod och engagemang. Hundratusentals människor deltar i maraton och ultra lopp varje år och antalet anmälda ökar för varje lopp. Vi vill gärna tro att ett personligt bästa (PB)  är inom vårt räckhåll för varje lopp vi deltar i. De flesta löpare ställer dock inte upp i ett lopp med ambitionen att spräcka sitt PB, det finns många andra anledningar till att de återkommer till de längre distanserna. 

1977 skrev Jim Foxx boken, "The Complete Book of Running". Han beskrev i boken vilka egenskaper som är av särskild vikt vid löpning som vilja, förmågan att applicera ansträngning under extrem trötthet, och att acceptera smärta. Dessa kvalitéer strålar ut i en löpares övriga liv. Att lära sig betydelsen av att inte vinna i löpning är att lära sig betydelsen av att inte vinna i andra aspekter av livet. Vad vi lär oss av löpningen strålar ut i vårt vardagliga liv med resultatet att vardagliga misslyckanden hanteras och accepteras betydligt bättre.

RunWitMe Part II

När folk frågar mig varför jag springer svarar jag;

för att jag kan! 

Varje löppass representerar möjligheten att pressa sig förbi gränsen av vad man själv trodde var möjligt. Varje löppass innehåller möjligheten att passera sina egna förväntningar, starta vid medioker och avsluta med ett historisk personbästa. Att ta kampen mot smärtan och springa förbi och spränga  emotionella gränser och upptäcka en inneboende styrka du inte visste fanns.

Enligt rock/popbandet Oasis och andra klyschor så bör man inte titta tillbaka i ilska (Don't look back in anger). Att tänka på det som varit är förknippat med sorg, ältande och andra ohälsosamma saker. I livet och i löpningen är det bättre att hålla blicken framåt än bakåt. Men ibland, förutsatt att du inte befinner dig i en tävling eller på en trail-run i en snårig skog så kan det vara på sin plats att kasta en blick bakom sig, om inte annat för att se hur långt du kommit.

När väl löpning blivit till en rutin i livet, får den ett sådant fäste och behov som om DNA-koden skrivits om. Ett liv utan löpning känns otänkbart.

Så nästa gång någon frågar mig varför jag springer ska jag svara;

frågan är väl varför du inte gör det?

RunWitMe

Löpning: En kärlekshistoria


Det finns klubbar som du inte kan tillhöra, områden du inte kan bo i, universitet du inte kommer in på, men vägarna har alltid öppet.

Ibland får man frågor som; Varför springer du? Vad är målet med all löpning?
Jag pausar, nästan som jag blivit lite provocerad. Som om jag fått frågan varför jag älskar min familj eller mina vänner. JAG BARA GÖR DET!
Men efter en snabb djupdykning upptäcker jag att det finns många anledningar till att jag älskar löpning. Svaret jag ger dig beror på vilken sorts dag det råkar vara och hur långt jag sprungit, tempo tiden, mitt humör, min kropp, min sömn och andra faktorer.

I dag skulle mitt svar vara att jag springer för mental hälsa. Jag springer mot harmoni och inre frid och jag vill tro att varje tillryggalagd mil är en mil närmare mållinjen.
Det är svårt att förklara känslan när man andfådd löper uppför en helvetisk backe utan slut och jag ärligen tror att jag kommer att dö av en hjärtinfarkt, men samtidigt känner jag mig aldrig mer levande, än just då! Likadant när någon flyger förbi mig, så motiverar det mig att gräva lite djupare för att hitta lite extra kraft. Jag har aldrig hittat någon annan sport än löpning som tillåter en att lämna ens emotionella ryggsäck ute på landsvägen.

Löpning för mig är lika mycket motion som det är terapi. Jag får en starkare kropp och bättre kondition, men når klarhet och balans, allt i samma pass. Slå det du ;-)

The Power of Running

New York maraton såg ljuset för första gången 1970 och ungefär 127 deltagare anmälde sig första gången som sprang runt Central Park. 1976 löpte tävlingen genom de fem olika stadsdelarna och då hade man plötsligt över 2 000 deltagare. 2010 var det mer än 45 000 löpare på startlinjen.

Kvintessensen över min livslista över saker att göra innan jag dör innefattar bland annat att genomföra ett maratonlopp och hoppa ur ett flygplan. För mer än 10 år sedan kastade jag mig ur ett flygplan för första gången och det var en härlig rush, men inget som har haft någon avgörande betydelse i mitt liv efteråt, inte som jag kan komma på. Jag tänker sällan på det.

Efter jag genomfört min första mil i början på 2012 var effekten efteråt potent och det har förändrat mitt liv och blivit en viktig del av mitt vardagliga liv.Jag är inte ensam om att känna såhär och kanske är det just det som skapar sådana djupa band bland löpare?

Därför fortsätter sporten att växa så enormt mycket i populäritet. Upptäckten att man oavsett ålder, kön eller bakgrund kan bli en utövare av löpning till skillnad från många andra sporter där man efter sin "peak" förvandlas från utövare till åskådare resten av sitt liv. Jag älskar att titta på OS framför teven som många andra. Men känslan att göra det efter ett fiktivt asfaltslopp i betongdjungeln eller ett avkopplade återhämntningspass i skogen är ännu bättre. Om jag var tvungen att ge upp någon av dem så skulle valet vara självklart.

Vi kommer alla att uppnå olika resultat som löpare, men tillskillnad från andra idrotter så verkar det inte hindra löpare från olika skikt att samtala och byta tankar och tips med varandra gällande sporten som väl fått fäste aldrig släpper en.

Another day in a runner's life

Har på dryga tre veckor rullat 120 km i mina Lunarglide +4. Den som sa att löpning inte var en materialsport körde barfota.

Dags att titta på nästa par sulor.

Egentid är nödvändigt - ingen lyx

Oavsett vem som tar initiativet till en separation så kan livet ställas på sin spets. Gemensamma planer och förhoppningar baserade på tron om ett liv ihop som grusats kan få även den mest psykisk stabila att svaja i sin tilltro till omvärlden. Vänner blir mer försiktiga att höra sig, en del vet inte om de ska beklaga eller gratulera en ;-)

En separation precis som vilken annan livskritisk händelse kan orsaka en depression och det sista man behöver lägga på sin börda ovanpå allt som redan är jobbigt är att se världen genom gråa förtvivlade glasögon likt ett mentalt filter som depression innebär.

Ta chansen - Återupptäck dig själv

För personer som ser sig som mångsidiga och tillhör olika sociala nätverk kan en separation vara enklare att hantera då man har stöd i andra relationer och intressen. Men för den som bara haft sin respektive och en såg så blir en separationen ofta katastrofal då man katapulteras i expressfart till ensamhetens helvete och skaffar fler och fler anledningar till att trycka ner sig själv.

Men om du betraktar tiden som följer separationen som en slags upptäcktsfärd i "jaget" så kan ensamheten och rädslan brytas. Har du alltid velat bygga modellplan men inte haft tid? Eller fördjupa matlagningsintresset genom att delta i en kurs? Ta reda på vilka intressen du bär på och följ upp dem.

Löpning 

Löpningen tillåter mig att separera från sorgen på ett positivt sätt samtidigt som den hjälper mig att återupptäcka vem jag är. Löpningen bidrar till att göra en fysiskt trött så orken att grubbla och bläddra igenom hjärnans samlade "worst hits" avtar i styrka och intensitet. Löpningen för min del har öppnat dörren till nya sociala kontakter, genom tävlingar och träningar.

Träning lika effektivt som mediciner 

Forskare hävdar i kliniska studier att patienter som drabbas av depressioner svarar lika bra på enbart träning jämfört med mediciner, en del studier menar även att träning är mer effektivt då bekymmer med bi-effekter från mediciner inte är aktuellt samtidigt som träning har långt mer positiva konsekvenser för det långsiktiga välbefinnandet.

Log Off Shut Down Go Run

Det fantastiska med löpningen är enkelheten. På med skorna, öppna dörren och sätt igång. Du vet inte vilka äventyr som väntar runt hörnet. Löpningen kan leda till nya spännande möten som man aldrig förväntat sig.

När jag började med löpning handlade mycket om tvång och disciplin. Jag kom hem och bytte om till löparkläder direkt, för jag visste att oavsett om det tog en timme eller två innan jag väl kom ut och sprang, så skulle löparkläderna inte av innan ett genomfört pass.

För mig var valet enkelt, jag bar på mycket ilska och kände mig ofta på spänn. Löpningen blev den väl behövda ventilen för att släppa på trycket. Ganska snabbt så blir löpningen/träningen ett beroende för att komma åt lugnet och harmonin som väntar på slutet, vilket slår vilket glas vin som helst :-)

I morgon väntar 10 km nylagd asfalt, benen pirrar redan :-)

Varför? Varför inte?

Löpning blev vändpunkten för mig. Helt plötsligt stod jag med en massa fritid till övers efter åratal av rutiner och vardagsstress med hämtning/lämning från dagis, mataffären, disk och rasta en pinknödig, men glad hund. Stressen och ovanan över att inte kunna hantera ensamheten och en rensad kalender kan snabbt leda till destruktivt beteende med passivitet och soffhäng med ältande som sällskap om man inte är på sin vakt.

I mars 2012 fick jag en annons i brevlådan från en sportbutik, dagen efter tog jag min första löprunda som var en blandning av promenerande och joggliknande rörelser. Det gjorde ont, det tog emot och jag undrade vart den underbara frihetskänslan som alla löparfantaster beskrivit höll hus?

Det tog inte många dagar innan jag var ute på nästa löprunda, denna gång gick det marginellt bättre. Kanske för att jag visste vad som väntade mig? Jag hade laddat ner en app till mobilen som höll koll på distans och fart, samtidigt som jag kunde lyssna på musik. I början av löparkarriären var jag beroende av diverse distraktioner som musik, appar och annat som kunde avvärja fokus från distansen och den plågande känslan att vilja sluta och vända hem.

Vad jag snabbt upptäckte oavsett tempo, eller om jag lyckades springa hela sträckan eller fick delvis gå var att jag kom tillbaka från löprundan med en annan sinnesstämning och ett annat perspektiv på min tillvaro och problem. Innan träningen hade svårt att fokusera genom bruset av upprörda känslor. Jag kunde helt enkelt inte stänga av det inre oljudet. Löpningen hjälpte inte till att avvärja bruset helt, men det tonade ner volymen till en uthärdlig nivå och på köpet blev jag trött och behöll min dygnsrytm.

Numera springer jag endast med klocka (pulsband och fotpod) och går snabbt in i ett meditativt tillstånd under mina löppass som är mellan 7 - 12 km. Jag nollställer hjärnan under löpningen men i praktiken bearbetar man tankar och känslor mer än man anar och återvänder ibland med nya lösningar och synsätt på gamla problem. Men lugnet och harmonin som löpningen bidrar med i vardagslivet är nog det jag uppskattar mest.

Gå Under eller Gå Vidare

Rubriken kan låta hård och en aning känslokall när man plötsligt befinner sig i en storm av motsägelsefulla känslor. En separation kan vara nog så jobbig att hantera om den kommer plötslig. Men att ovanpå det behöva finna styrka och balans för den fortsatta rätten till ens barn kan kännas övermäktigt. En vårdnadstvist tär på hjärtat även hos de starkaste av individer.

Nätet är fullt av texter om separationer och vårdnadstvister. Allt från juridiska råd till självutlämnande biografier som många gånger är vinklade i könsperspektiv och skrivna i ett uppskruvat affektivt tillstånd. 

Jag är här för att tala om att det finns liv efter tumultet, ljus efter mörkret. Hur fort det tar beror på olika saker såsom din hälsa, socialt stöd och din "jävlar anamma".

Det finns inget (hälsosamt) sätt att gå runt smärtan eller sorgen och det bör man nog heller inte göra om man värnar om sin framtida mentala hälsa. Däremot finns det saker man kan göra som påskyndar eller minskar ångest och oro när det blåser som värst och känslorna är överallt. 

Acceptera läget för vad det är - Omfamna mörkret

Lättare sagt än gjort för många. Att nå verklig insikt är ibland detsamma som acceptera smärta och förlust och ingen vill kännas vid dessa saker, därför kan det ta längre tid för personer som lever på falska förhoppningar eller som målar upp en mindre korrekt bild av läget. Låt dig själv ramla, det är ibland nödvändigt för att gå vidare. Först när jag accepterade min förlust och sorg fick jag verklig makt över mitt liv. 

Naturligtvis inser jag att dessa råd inte är universiella. Människor har olika motståndskraft mot livskritiska händelser. Vissa människor föds helt enkelt med bättre förutsättningar att inför sig själva förklara kaos i världen och rationalisera händelser (coping strategier) än andra. Men sminka inte grisen, ta förlusten och smärtan för vad den är. Den verkliga resan börjar först då!