I helgen spelade jag tennis. Jag hade en viktig klubbmatch och spelade den bästa tennisen jag presterat på två timmar de senaste året.
Samtidigt, 60 mil bort gick min far bort i cancer. Det var slutet på lång kamp som berövat honom allt utom värdigheten.
Det är inte svårt att dö, det är svårt för oss som blir kvar, fattigare på en personlighet som inte kan ersättas. Idag knyter jag löparskorna och tillägnar dagens runda till min far.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar