Man skulle kunna tolka det hela istället som, "Fy vad du är spänd idag" och som en direkt förolämpning, men det lustiga är att personen ifråga har nästan alltid rätt!
Jag är en glad och positiv kille men tar man bort löpningen så lägger jag till ett "alter-ego" som låter sig påverkas mer av andras dåliga humör, deras problem, mina problem, dagliga problem och stress. Jag blir fortare irriterad och arg. Utan löpning är jag helt enkelt inte mig själv!
Så vad är det med löpning som ändrar tillbaka allt till det normala? Det lätta svaret är endorfiner, seratonin och dopamin (signalsubstanser). Visst bidrar dessa neuro-kemiska händelser till att ändra vår uppfattning om sakers tillstånd, men jag tror det finns en kognitiv dimension av löpning som är lika betydelsefull.
En stor del av löpningens sinnes-stämnings ändrande kraft kommer ifrån att kontinuerligt utmana sig själv och bryta sig igenom inre motstånd och lättja. Hur många gånger under ett löppass tänker du på att du skulle vilja sakta ner eller stanna helt? Trots detta fortsätter du uppför branta backar och runt nästa böj. Efter ett tag så börjar känslan infinna sig, känslan som säger att jag klarar mer än jag någonsin föreställt mig och den känslan stannar kvar varenda gång du knyter skosnörena och ska ge dig ut på ett pass.
Du lägger negativiteten åt sidan och bara springer och det leder till att du bär den där positiva sinne-stämningen vidare till ditt övriga liv. Du vet att du kan hantera problem på jobbet, i privatlivet och vardagslivets alla stressmoment. Du vet att du klarar att springa uppför djävulska backar utan slut i sikte men triumferar på toppen. Löpning är en utövning i tålamod, uthållighet, planering och vilja vilket krävs för att etablera det som en rutin. Löpning kan verkligen förändra livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar