Runners Never Run ALONE!

Varje morgon på savannen i Afrika, vaknar antilopen med vetskapen om att den måste springa fortare än det snabbaste lejonet för att undvika att bli dödad. Varje morgon vaknar lejonet med vetskapen att den måste springa fortare än den långsammaste antilopen för att undvika att svälta ihjäl. Oavsett om du är lejon eller antilop, när solen stiger är det bäst du springer. 

99 % av löparna vet att de inte kommer att springa i mål som etta, löparen springer ändå lika hårt mot mållinjen även om någon annan hunnit dit före. 

Det finns få känslor som kan jämföras när man precis tagit det sista steget efter sitt löppass och musklerna värker, svetten rinner, lungorna känns nära kollaps och att du vet att du givit ditt allt och lämnat ditt bästa på asfalten bakom dig och att du förmodligen inom de närmsta dagarna eller veckan kommer utsätta dig för detta igen, med ett smärtfyllt leende. 

Jag klappar om kompisen som just sprang på nytt PB oavsett hur mycket det skiljer sig från mitt. Alla är vinnare, sprang banan så hårt vi kunde efter våra förutsättningar. Som löpare är vi alla fokuserade i våra egna personliga lopp ute på banan där vi löper efter våra olika egna inre mål. Samtidigt upplever vi samma mödor och smärta som kollektiv när vi springer på samma underlag och uppför samma backe. Vi bär vittne till varandras resa och därför är löpare aldrig ensamma.