Varför? Varför inte?

Löpning blev vändpunkten för mig. Helt plötsligt stod jag med en massa fritid till övers efter åratal av rutiner och vardagsstress med hämtning/lämning från dagis, mataffären, disk och rasta en pinknödig, men glad hund. Stressen och ovanan över att inte kunna hantera ensamheten och en rensad kalender kan snabbt leda till destruktivt beteende med passivitet och soffhäng med ältande som sällskap om man inte är på sin vakt.

I mars 2012 fick jag en annons i brevlådan från en sportbutik, dagen efter tog jag min första löprunda som var en blandning av promenerande och joggliknande rörelser. Det gjorde ont, det tog emot och jag undrade vart den underbara frihetskänslan som alla löparfantaster beskrivit höll hus?

Det tog inte många dagar innan jag var ute på nästa löprunda, denna gång gick det marginellt bättre. Kanske för att jag visste vad som väntade mig? Jag hade laddat ner en app till mobilen som höll koll på distans och fart, samtidigt som jag kunde lyssna på musik. I början av löparkarriären var jag beroende av diverse distraktioner som musik, appar och annat som kunde avvärja fokus från distansen och den plågande känslan att vilja sluta och vända hem.

Vad jag snabbt upptäckte oavsett tempo, eller om jag lyckades springa hela sträckan eller fick delvis gå var att jag kom tillbaka från löprundan med en annan sinnesstämning och ett annat perspektiv på min tillvaro och problem. Innan träningen hade svårt att fokusera genom bruset av upprörda känslor. Jag kunde helt enkelt inte stänga av det inre oljudet. Löpningen hjälpte inte till att avvärja bruset helt, men det tonade ner volymen till en uthärdlig nivå och på köpet blev jag trött och behöll min dygnsrytm.

Numera springer jag endast med klocka (pulsband och fotpod) och går snabbt in i ett meditativt tillstånd under mina löppass som är mellan 7 - 12 km. Jag nollställer hjärnan under löpningen men i praktiken bearbetar man tankar och känslor mer än man anar och återvänder ibland med nya lösningar och synsätt på gamla problem. Men lugnet och harmonin som löpningen bidrar med i vardagslivet är nog det jag uppskattar mest.