för att jag kan!
Varje löppass representerar möjligheten att pressa sig förbi gränsen av vad man själv trodde var möjligt. Varje löppass innehåller möjligheten att passera sina egna förväntningar, starta vid medioker och avsluta med ett historisk personbästa. Att ta kampen mot smärtan och springa förbi och spränga emotionella gränser och upptäcka en inneboende styrka du inte visste fanns.
Enligt rock/popbandet Oasis och andra klyschor så bör man inte titta tillbaka i ilska (Don't look back in anger). Att tänka på det som varit är förknippat med sorg, ältande och andra ohälsosamma saker. I livet och i löpningen är det bättre att hålla blicken framåt än bakåt. Men ibland, förutsatt att du inte befinner dig i en tävling eller på en trail-run i en snårig skog så kan det vara på sin plats att kasta en blick bakom sig, om inte annat för att se hur långt du kommit.
När väl löpning blivit till en rutin i livet, får den ett sådant fäste och behov som om DNA-koden skrivits om. Ett liv utan löpning känns otänkbart.
Så nästa gång någon frågar mig varför jag springer ska jag svara;
frågan är väl varför du inte gör det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar