Det finns klubbar som du inte kan tillhöra, områden du inte kan bo i, universitet du inte kommer in på, men vägarna har alltid öppet.
Ibland får man frågor som; Varför springer du? Vad är målet med all löpning?
Jag pausar, nästan som jag blivit lite provocerad. Som om jag fått frågan varför jag älskar min familj eller mina vänner. JAG BARA GÖR DET!
Men efter en snabb djupdykning upptäcker jag att det finns många anledningar till att jag älskar löpning. Svaret jag ger dig beror på vilken sorts dag det råkar vara och hur långt jag sprungit, tempo tiden, mitt humör, min kropp, min sömn och andra faktorer.
I dag skulle mitt svar vara att jag springer för mental hälsa. Jag springer mot harmoni och inre frid och jag vill tro att varje tillryggalagd mil är en mil närmare mållinjen.
Det är svårt att förklara känslan när man andfådd löper uppför en helvetisk backe utan slut och jag ärligen tror att jag kommer att dö av en hjärtinfarkt, men samtidigt känner jag mig aldrig mer levande, än just då! Likadant när någon flyger förbi mig, så motiverar det mig att gräva lite djupare för att hitta lite extra kraft. Jag har aldrig hittat någon annan sport än löpning som tillåter en att lämna ens emotionella ryggsäck ute på landsvägen.
Löpning för mig är lika mycket motion som det är terapi. Jag får en starkare kropp och bättre kondition, men når klarhet och balans, allt i samma pass. Slå det du ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar